Urantiaboken
DEL III. Urantias historia
Kapitel 74
Adam och Eva
Adam och Eva
ADAM OCH EVA anlände till Urantia för 38.848 år sedan, räknat från år 1934 e.Kr. De kom i mitten av den årstid då lustgården stod i full blom. När solen stod som högst och oanmälda sänkte sig de två seraftransportörerna, tillsammans med den personal från Jerusem som hade anförtrotts transporterandet av de två biologiska förbättrarna till Urantia, långsamt ned till ytan av den roterande planeten i närheten av den Universelle Faderns tempel. Allt arbete med att ånyo materialisera Adams och Evas kroppar utfördes inom området för denna nyligen uppförda helgedom. Från tiden för deras ankomst åtgick tio dagar tills de var återskapade i tvåfaldig människogestalt och färdiga att presenteras som världens nya härskare. De återfick medvetandet samtidigt. De Materiella Sönerna och Döttrarna tjänar alltid tillsammans. Det är själva kärnan i deras tjänst att aldrig under någon tid eller på någon plats vara åtskilda. De är avsedda att arbeta i par; sällan verkar de ensamma.
74:0.1 (828.1)
ADAM AND EVE arrived on Urantia, from the year A.D. 1934, 37,848 years ago. It was in midseason when the Garden was in the height of bloom that they arrived. At high noon and unannounced, the two seraphic transports, accompanied by the Jerusem personnel intrusted with the transportation of the biologic uplifters to Urantia, settled slowly to the surface of the revolving planet in the vicinity of the temple of the Universal Father. All the work of rematerializing the bodies of Adam and Eve was carried on within the precincts of this newly created shrine. And from the time of their arrival ten days passed before they were re-created in dual human form for presentation as the world’s new rulers. They regained consciousness simultaneously. The Material Sons and Daughters always serve together. It is the essence of their service at all times and in all places never to be separated. They are designed to work in pairs; seldom do they function alone.
Vid den tid då Adam valdes att bege sig till Urantia arbetade han tillsammans med sin maka i de fysikaliska försöks‑ och testlaboratorierna i Jerusem. I över femton tusen år hade de varit ledare för avdelningen för tillämpningen av experimentell energi för modifiering av levande organismers utformning. Länge dessförinnan hade de varit lärare i medborgarskolorna för nyanlända till Jerusem. Allt detta är det skäl att minnas i samband med berättelsen om deras senare beteende på Urantia.
74:1.2 (828.3)
At the time Adam was chosen to come to Urantia, he was employed, with his mate, in the trial-and-testing physical laboratories of Jerusem. For more than fifteen thousand years they had been directors of the division of experimental energy as applied to the modification of living forms. Long before this they had been teachers in the citizenship schools for new arrivals on Jerusem. And all this should be borne in mind in connection with the narration of their subsequent conduct on Urantia.
När den kungörelse utfärdades där man sökte frivilliga till det adamiska äventyrsuppdraget på Urantia anmälde sig hela den äldre kåren av Materiella Söner och Döttrar. Med godkännande av Lanaforge och de Högste i Edentia utvalde de examinerande Melkisedekarna till slut den Adam och Eva som senare kom att fungera som biologiska förbättrare på Urantia.
74:1.3 (828.4)
When the proclamation was issued calling for volunteers for the mission of Adamic adventure on Urantia, the entire senior corps of Material Sons and Daughters volunteered. The Melchizedek examiners, with the approval of Lanaforge and the Most Highs of Edentia, finally selected the Adam and Eve who subsequently came to function as the biologic uplifters of Urantia.
Adam och Eva hade förblivit lojala mot Mikael under Lucifers uppror; det oaktat kallades paret inför Systemhärskaren och hela hans kabinett för att examineras och få instruktioner. Detaljerna beträffande Urantias angelägenheter presenterades till fullo; de fick uttömmande instruktioner om de planer som skulle följas då de tog emot härskaransvaret i en sådan av stridigheter uppriven värld. De måste avlägga gemensam trohetsed till de Högste i Edentia och till Mikael i Salvington. De blev vederbörligen anvisade att anse sig underlyda de konkursförvaltande Melkisedekarnas kår på Urantia tills detta regerande organ ansåg det lämpligt att avstå från makten i den värld där de hade fått sitt uppdrag.
74:1.4 (828.5)
Adam and Eve had remained loyal to Michael during the Lucifer rebellion; nevertheless, the pair were called before the System Sovereign and his entire cabinet for examination and instruction. The details of Urantia affairs were fully presented; they were exhaustively instructed as to the plans to be pursued in accepting the responsibilities of rulership on such a strife-torn world. They were put under joint oaths of allegiance to the Most Highs of Edentia and to Michael of Salvington. And they were duly advised to regard themselves as subject to the Urantia corps of Melchizedek receivers until that governing body should see fit to relinquish rule on the world of their assignment.
Detta jerusempar lämnade kvar i Satanias huvudstad och annanstans ett hundra efterkommande — femtio söner och femtio döttrar — storartade varelser som hade undgått fallgroparna i framåtskridandet och som alla hade uppgifter som trogna förvaltare av olika förtroendeuppdrag i universumet vid den tid då deras föräldrar avreste till Urantia. De var alla närvarande i de Materiella Sönernas vackra tempel vid avskedstillfället i anslutning till de avslutande ceremonierna vid mottagandet av utgivningsuppdraget. Dessa barn följde sina föräldrar till dematerialisationshögkvarteret för deras klass och var de sista som tog farväl av dem och önskade dem gudomlig välgång, då föräldrarna somnade in till personlighetens medvetslöshet som föregår förberedelsen för seraftransport. Barnen stannade för en tid tillsammans på familjens samlingsplats och gladde sig åt att deras föräldrar snart skulle bli de synliga ledarna, i verkligheten de enda härskarna, på planet 606 i systemet Satania.
74:1.5 (829.1)
This Jerusem pair left behind them on the capital of Satania and elsewhere, one hundred offspring—fifty sons and fifty daughters—magnificent creatures who had escaped the pitfalls of progression, and who were all in commission as faithful stewards of universe trust at the time of their parents’ departure for Urantia. And they were all present in the beautiful temple of the Material Sons attendant upon the farewell exercises associated with the last ceremonies of the bestowal acceptance. These children accompanied their parents to the dematerialization headquarters of their order and were the last to bid them farewell and divine speed as they fell asleep in the personality lapse of consciousness which precedes the preparation for seraphic transport. The children spent some time together at the family rendezvous rejoicing that their parents were soon to become the visible heads, in reality the sole rulers, of planet 606 in the system of Satania.
Adam och Eva föll i sömn i Jerusem, och när de vaknade upp i Faderns tempel på Urantia inför den väldiga folkmassa som hade samlats för att välkomna dem, stod de ansikte mot ansikte med två varelser som de hört mycket om: Van och hans trogne medarbetare Amadon. Dessa två hjältar sedan Caligastias uppror var de första som välkomnade dem i deras nya lustgårdshem.
74:2.1 (829.3)
Adam and Eve fell asleep on Jerusem, and when they awakened in the Father’s temple on Urantia in the presence of the mighty throng assembled to welcome them, they were face to face with two beings of whom they had heard much, Van and his faithful associate Amadon. These two heroes of the Caligastia secession were the first to welcome them in their new garden home.
Språket i Eden var en andonisk dialekt, sådan den talades av Amadon. Van och Amadon hade betydligt förbättrat detta språk genom att skapa ett nytt alfabet med tjugofyra bokstäver, och de hade hoppats att få se att det bli Urantias språk då Edens kultur spridde sig över hela världen. Adam och Eva hade lärt sig att till fullo behärska denna människodialekt innan de lämnade Jerusem, och denne Andons efterkommande fick sålunda höra sin världs ädla härskare tilltala honom på hans eget språk.
74:2.2 (829.4)
The tongue of Eden was an Andonic dialect as spoken by Amadon. Van and Amadon had markedly improved this language by creating a new alphabet of twenty-four letters, and they had hoped to see it become the tongue of Urantia as the Edenic culture would spread throughout the world. Adam and Eve had fully mastered this human dialect before they departed from Jerusem so that this son of Andon heard the exalted ruler of his world address him in his own tongue.
Den dagen rådde stor uppståndelse och fröjd i hela Eden medan löparna hastigt skyndade till förvaringsstället för de brevduvor som hade samlats från när och fjärran och ropade: ”Släpp lös fåglarna, låt dem föra budet att den utlovade Sonen har kommit.” Hundratals bosättningar av troende hade troget år efter år sett till att det fanns tillräckligt med dessa hemuppfödda duvor för just ett sådant tillfälle.
74:2.3 (829.5)
And on that day there was great excitement and joy throughout Eden as the runners went in great haste to the rendezvous of the carrier pigeons assembled from near and far, shouting: “Let loose the birds; let them carry the word that the promised Son has come.” Hundreds of believer settlements had faithfully, year after year, kept up the supply of these home-reared pigeons for just such an occasion.
Snart efter sitt uppvaknande eskorterades Adam och Eva till den formella mottagningen på den stora höjden norr om templet. Denna naturliga kulle hade förstorats och gjorts i ordning för installationen av världens nya härskare. Här välkomnade Urantias mottagningskommitté vid middagstid denne Son och Dotter från systemet Satania. Amadon var ordförande i denna kommitté, som bestod av tolv medlemmar och omfattade en representant för var och en av de sex sangikraserna; mellanvarelsernas tjänstgörande ledare; Annan, en lojal dotter till och representant för noditerna; Noah, sonen till lustgårdens arkitekt och byggmästare som verkställde sin avlidne fars planer; och de två här bosatta Livsbärarna.
74:2.5 (829.7)
Soon after their awakening, Adam and Eve were escorted to the formal reception on the great mound to the north of the temple. This natural hill had been enlarged and made ready for the installation of the world’s new rulers. Here, at noon, the Urantia reception committee welcomed this Son and Daughter of the system of Satania. Amadon was chairman of this committee, which consisted of twelve members embracing a representative of each of the six Sangik races; the acting chief of the midwayers; Annan, a loyal daughter and spokesman for the Nodites; Noah, the son of the architect and builder of the Garden and executive of his deceased father’s plans; and the two resident Life Carriers.
I programmet följde nu överlåtelsen av ansvaret för planetens omvårdnad till Adam och Eva av den äldre Melkisedek, som var ledare för konkursförvaltningsrådet på Urantia. Den Materiella Sonen och Dottern avlade trohetseden till Norlatiadeks Högsta och till Nebadons Mikael och utropades till härskare över Urantia av Van, som därmed avsade sig den titulära behörighet som han i över ett hundra femtio tusen år hade innehaft i enlighet med de konkursförvaltande Melkisedekarnas beslut.
74:2.6 (830.1)
The next act was the delivery of the charge of planetary custody to Adam and Eve by the senior Melchizedek, chief of the council of receivership on Urantia. The Material Son and Daughter took the oath of allegiance to the Most Highs of Norlatiadek and to Michael of Nebadon and were proclaimed rulers of Urantia by Van, who thereby relinquished the titular authority which for over one hundred and fifty thousand years he had held by virtue of the action of the Melchizedek receivers.
Sedan hördes ärkeängelns tillkännagivande, och Gabriels röst i en utsändning kungjorde Urantias andra domsupprop och uppståndelsen av de sovande överlevande från den andra domperioden av nåd och barmhärtighet på 606 i Satania. Prinsens världsordning är avslutad, och Adams tidsålder, den tredje planetariska epoken, tar sin början bland scener av enkel storslagenhet. Urantias nya härskare börjar sitt styre under synbarligen gynnsamma förhållanden, trots den världsvida förvirring orsakad av att deras föregångare vid makten på planeten har vägrat att samarbeta.
74:2.8 (830.3)
Then was heard the archangels’ proclamation, and the broadcast voice of Gabriel decreed the second judgment roll call of Urantia and the resurrection of the sleeping survivors of the second dispensation of grace and mercy on 606 of Satania. The dispensation of the Prince has passed; the age of Adam, the third planetary epoch, opens amidst scenes of simple grandeur; and the new rulers of Urantia start their reign under seemingly favorable conditions, notwithstanding the world-wide confusion occasioned by lack of the co-operation of their predecessor in authority on the planet.
Nu, efter den formella installationen, blev Adam och Eva smärtsamt medvetna om sin planetariska isolering. Tystnad rådde i stället för de bekanta informationsutsändningarna, och alla strömkretsar för utomplanetarisk kommunikation saknades. Deras kollegor i Jerusem hade farit till världar där allt löpte obehindrat, med en väletablerad Planetprins och en erfaren stab färdig att ta emot dem och kompetent att samarbeta med dem under deras tidiga erfarelse i en sådan värld. På Urantia hade upproret emellertid förändrat allting. Här var Planetprinsen i högsta grad närvarande, och fastän han hade fråntagits det mesta av sin makt till ondska kunde han fortfarande göra Adams och Evas uppgift svår och i någon mån riskfylld. Det var en allvarsam och desillusionerad Son och Dotter från Jerusem vilka den kvällen vandrade i lustgården i fullmånens sken och diskuterade planerna för nästa dag.
74:3.1 (830.4)
And now, after their formal installation, Adam and Eve became painfully aware of their planetary isolation. Silent were the familiar broadcasts, and absent were all the circuits of extraplanetary communication. Their Jerusem fellows had gone to worlds running along smoothly with a well-established Planetary Prince and an experienced staff ready to receive them and competent to co-operate with them during their early experience on such worlds. But on Urantia rebellion had changed everything. Here the Planetary Prince was very much present, and though shorn of most of his power to work evil, he was still able to make the task of Adam and Eve difficult and to some extent hazardous. It was a serious and disillusioned Son and Daughter of Jerusem who walked that night through the Garden under the shining of the full moon, discussing plans for the next day.
Adams andra dag på jorden åtgick till sammanträde med de planetariska konkursförvaltarna och det rådgivande organet. Av Melkisedekarna och deras medarbetare fick Adam och Eva höra mera detaljer om Caligastias uppror och den inverkan omvälvningen hade haft på världens framåtskridande. Det var i det stora hela en nedslående berättelse, denna långa redogörelse om misskötseln av världens angelägenheter. De fick veta alla fakta om det totala sammanbrottet av Caligastias plan för att påskynda den sociala evolutionsprocessen. De fick också en klar insikt i hur dåraktigt det var att försöka åstadkomma ett planetariskt framåtskridande skilt från den gudomliga framstegsplanen. Sålunda slutade en sorglig men upplysande dag — deras andra på Urantia.
74:3.3 (830.6)
Adam’s second day on earth was spent in session with the planetary receivers and the advisory council. From the Melchizedeks, and their associates, Adam and Eve learned more about the details of the Caligastia rebellion and the result of that upheaval upon the world’s progress. And it was, on the whole, a disheartening story, this long recital of the mismanagement of world affairs. They learned all the facts regarding the utter collapse of the Caligastia scheme for accelerating the process of social evolution. They also arrived at a full realization of the folly of attempting to achieve planetary advancement independently of the divine plan of progression. And thus ended a sad but enlightening day—their second on Urantia.
Den tredje dagen användes för en inspektion av lustgården. Från de stora passagerarfåglarna — fandorerna — såg Adam och Eva ned över lustgårdens vida vyer medan de bars genom luften över detta jordens vackraste ställe. Denna inspektionsdag slutade med en enorm festmåltid till ära för alla som hade arbetat för att skapa denna Edens sköna och storslagna lustgård. Igen vandrade Sonen och hans maka i lustgården sent in på natten under sin tredje dag och talade om hur enorma deras problem var.
74:3.4 (831.1)
The third day was devoted to an inspection of the Garden. From the large passenger birds—the fandors—Adam and Eve looked down upon the vast stretches of the Garden while being carried through the air over this, the most beautiful spot on earth. This day of inspection ended with an enormous banquet in honor of all who had labored to create this garden of Edenic beauty and grandeur. And again, late into the night of their third day, the Son and his mate walked in the Garden and talked about the immensity of their problems.
På den fjärde dagen höll Adam och Eva tal till det församlade folket i lustgården. Från installationshöjden talade de till folket om sina planer för att rehabilitera världen och skisserade de metoder med vilka de ville upprätta den sociala kulturen från de låga nivåer som den hade fallit till som följd av synd och uppror. Detta var en stor dag, och den slutade med en fest för det råd av män och kvinnor som hade valts för ansvarsuppgifter i den nya förvaltningen av världens angelägenheter. Observera att såväl kvinnor som män fanns i denna grupp! Det var första gången någonting sådant inträffade på jorden sedan tiden i Dalamatia. Det var en förbluffande nyhet att se Eva, en kvinna, delande äran och plikterna med en man vid skötseln av världsangelägenheterna. Så slutade den fjärde dagen på jorden.
74:3.5 (831.2)
On the fourth day Adam and Eve addressed the Garden assembly. From the inaugural mount they spoke to the people concerning their plans for the rehabilitation of the world and outlined the methods whereby they would seek to redeem the social culture of Urantia from the low levels to which it had fallen as a result of sin and rebellion. This was a great day, and it closed with a feast for the council of men and women who had been selected to assume responsibilities in the new administration of world affairs. Take note! women as well as men were in this group, and that was the first time such a thing had occurred on earth since the days of Dalamatia. It was an astounding innovation to behold Eve, a woman, sharing the honors and responsibilities of world affairs with a man. And thus ended the fourth day on earth.
Den sjätte dagen ägnades åt en inspektion av de talrika människo‑ och djurtyperna. Adam och Eva eskorterades hela dagen längs murarna österut från Eden; de besåg djurlivet på planeten och fick en bättre uppfattning om vad som måste göras för att skapa ordning ur förvirringen i en värld som beboddes av en sådan mångfald av levande varelser.
74:3.7 (831.4)
The sixth day was devoted to an inspection of the numerous types of men and animals. Along the walls eastward in Eden, Adam and Eve were escorted all day, viewing the animal life of the planet and arriving at a better understanding as to what must be done to bring order out of the confusion of a world inhabited by such a variety of living creatures.
Det storligen förvånade dem som åtföljde Adam på denna färd att observera hur fullständigt han förstod de tusende och åter tusende djurens natur och funktion vilka förevisades honom. I samma ögonblick som han kastade sin blick på ett djur kunde han ange dess natur och beteende. Adam kunde ge namn åt alla materiella varelser som syntes till, namn som beskrev deras ursprung, natur och funktion. De som ledde honom på denna inspektionstur visste inte att världens nye härskare var en av de främsta experterna på anatomi i hela Satania; och Eva var lika framstående. Adam förvånade sina följeslagare med att beskriva skaror av levande ting som var för små för att kunna ses med människoögon.
74:3.8 (831.5)
It greatly surprised those who accompanied Adam on this trip to observe how fully he understood the nature and function of the thousands upon thousands of animals shown him. The instant he glanced at an animal, he would indicate its nature and behavior. Adam could give names descriptive of the origin, nature, and function of all material creatures on sight. Those who conducted him on this tour of inspection did not know that the world’s new ruler was one of the most expert anatomists of all Satania; and Eve was equally proficient. Adam amazed his associates by describing hosts of living things too small to be seen by human eyes.
74:3.9 (831.6)
When the sixth day of their sojourn on earth was over, Adam and Eve rested for the first time in their new home in “the east of Eden.” The first six days of the Urantia adventure had been very busy, and they looked forward with great pleasure to an entire day of freedom from all activities.
Men omständigheterna ville annorlunda. Erfarenheterna från den dag som just hade gått, då Adam så intelligent och så uttömmande hade diskuterat djurlivet på Urantia samt hans mästerliga installationstal och hans charmerande sätt, hade så vunnit lustgårdens invånares hjärtan och fängslat deras intellekt att de inte endast var villiga att helhjärtat acceptera den nyligen anlända Sonen och Dottern från Jerusem som härskare, utan majoriteten var så gott som färdig att falla till marken och dyrka dem som gudar.
74:3.10 (831.7)
But circumstances dictated otherwise. The experience of the day just past in which Adam had so intelligently and so exhaustively discussed the animal life of Urantia, together with his masterly inaugural address and his charming manner, had so won the hearts and overcome the intellects of the Garden dwellers that they were not only wholeheartedly disposed to accept the newly arrived Son and Daughter of Jerusem as rulers, but the majority were about ready to fall down and worship them as gods.
Den natten, natten efter den sjätte dagen medan Adam och Eva slumrade, inträffade märkliga händelser i närheten av Faderns tempel i den centrala delen av Eden. Där i det milda månskenet lyssnade ett hundratal entusiastiska och upphetsade män och kvinnor i timmar till sina ledares lidelsefulla inlägg. De menade väl, men de kunde helt enkelt inte förstå enkelheten i sina nya härskares broderliga och demokratiska sätt. Långt före gryningen kom de nya och tillfälliga funktionärerna för skötseln av världens angelägenheter praktiskt taget enhälligt till den slutsatsen att Adam och hans maka var alldeles för anspråkslösa och blygsamma. De bestämde sig för att Gudomligheten hade sänkts sig till jorden i kroppslig gestalt, att Adam och Eva i verkligheten var gudar eller annars så nära en sådan ställning att de var värda att dyrkas med vördnad.
74:4.1 (832.1)
That night, the night following the sixth day, while Adam and Eve slumbered, strange things were transpiring in the vicinity of the Father’s temple in the central sector of Eden. There, under the rays of the mellow moon, hundreds of enthusiastic and excited men and women listened for hours to the impassioned pleas of their leaders. They meant well, but they simply could not understand the simplicity of the fraternal and democratic manner of their new rulers. And long before daybreak the new and temporary administrators of world affairs reached a virtually unanimous conclusion that Adam and his mate were altogether too modest and unassuming. They decided that Divinity had descended to earth in bodily form, that Adam and Eve were in reality gods or else so near such an estate as to be worthy of reverent worship.
De häpnadsväckande händelserna under Adams och Evas sex första dagar på jorden var alldeles för mycket även för de bästa människorna i världen och för deras oförberedda sinnen. Det gick runt i huvudet på dem; de rycktes med av förslaget att ta detta ädla par upp till Faderns tempel vid middagstiden så att var och en kunde buga sig i respektfylld dyrkan inför dem och kasta sig i stoftet i ödmjuk underkastelse. Lustgårdens invånare var verkligen allvarligt menade i allt detta.
74:4.2 (832.2)
The amazing events of the first six days of Adam and Eve on earth were entirely too much for the unprepared minds of even the world’s best men; their heads were in a whirl; they were swept along with the proposal to bring the noble pair up to the Father’s temple at high noon in order that everyone might bow down in respectful worship and prostrate themselves in humble submission. And the Garden dwellers were really sincere in all of this.
Van protesterade. Amadon var frånvarande, då han hade ansvaret för hedersvakten som stannade kvar för natten hos Adam och Eva. Vans protest sopades emellertid undan. Han fick höra att han likaså var alltför anspråkslös, alltför blygsam, att han inte själv var långt från att vara en gud. Hur hade han annars levt så länge på jorden, och hur hade han fått till stånd en sådan stor händelse som Adams ankomst? Då de upphetsade edeniterna tänkte ta i honom och bära honom upp till höjden för att tillbedjas banade Van sin väg genom folkmassan, och då han kunde kommunicera med mellanvarelserna sände han deras ledare i stor hast till Adam.
74:4.3 (832.3)
Van protested. Amadon was absent, being in charge of the guard of honor which had remained behind with Adam and Eve overnight. But Van’s protest was swept aside. He was told that he was likewise too modest, too unassuming; that he was not far from a god himself, else how had he lived so long on earth, and how had he brought about such a great event as the advent of Adam? And as the excited Edenites were about to seize him and carry him up to the mount for adoration, Van made his way out through the throng and, being able to communicate with the midwayers, sent their leader in great haste to Adam.
Det var nära gryningen till deras sjunde dag på jorden då Adam och Eva hörde den överraskande nyheten om förslaget från dessa välmenande men vilseledda dödliga. När passagerarfåglarna redan snabbt sträckte sina vingar för att ta dem till templet, transporterade mellanvarelserna — som kan göra sådana saker — Adam och Eva till Faderns tempel. Det var tidig morgon denna sjunde dag, då Adam från höjden där de så nyligen hade blivit mottagna höll en utläggning om de olika klasserna av gudomliga Söner och gjorde det klart för dessa jordiska sinnen att endast Fadern och de som han anvisar får dyrkas. Adam gjorde det också klart att han var villig att ta emot varje hedersbetygelse och all respekt, men aldrig gudsdyrkan!
74:4.4 (832.4)
It was near the dawn of their seventh day on earth that Adam and Eve heard the startling news of the proposal of these well-meaning but misguided mortals; and then, even while the passenger birds were swiftly winging to bring them to the temple, the midwayers, being able to do such things, transported Adam and Eve to the Father’s temple. It was early on the morning of this seventh day and from the mount of their so recent reception that Adam held forth in explanation of the orders of divine sonship and made clear to these earth minds that only the Father and those whom he designates may be worshiped. Adam made it plain that he would accept any honor and receive all respect, but worship never!
Det var en betydelsefull dag, och just före middagstid, ungefär samtidigt som serafbudbäraren anlände med Jerusems erkännande av installationen av världens härskare, flyttade sig Adam och Eva ut från folkmassan, pekade på Faderns tempel och sade: ”Gå ni nu till den materiella symbolen för Faderns osynliga närvaro, och böj er ned i dyrkan av honom som har skapat oss alla och som håller oss i livet. Låt denna handling vara ett högtidligt löfte att ni aldrig mera skall frestas att dyrka någon annan än Gud.” De gjorde alla så som Adam föreskrev. Den Materiella Sonen och Dottern stod ensamma med böjda huvuden uppe på höjden medan folket kastade sig till jorden runt templet.
74:4.5 (832.5)
It was a momentous day, and just before noon, about the time of the arrival of the seraphic messenger bearing the Jerusem acknowledgment of the installation of the world’s rulers, Adam and Eve, moving apart from the throng, pointed to the Father’s temple and said: “Go you now to the material emblem of the Father’s invisible presence and bow down in worship of him who made us all and who keeps us living. And let this act be the sincere pledge that you never will again be tempted to worship anyone but God.” They all did as Adam directed. The Material Son and Daughter stood alone on the mount with bowed heads while the people prostrated themselves about the temple.
Detta var ursprunget till sabbatsdagens tradition. I Eden ägnades alltid den sjunde dagen åt att man vid middagstid församlades i templet; länge var det sed att man ägnade denna dag åt att utveckla sig själv. Förmiddagen ägnades åt fysisk träning, middagstiden åt andlig dyrkan, eftermiddagen åt sinneskultur, medan kvällen användes för sällskapligt fröjdande. Detta var aldrig någon lag i Eden, men det var den sed som gällde så länge den adamiska administrationen var rådande på jorden.
74:4.6 (832.6)
And this was the origin of the Sabbath-day tradition. Always in Eden the seventh day was devoted to the noontide assembly at the temple; long it was the custom to devote this day to self-culture. The forenoon was devoted to physical improvement, the noontime to spiritual worship, the afternoon to mind culture, while the evening was spent in social rejoicing. This was never the law in Eden, but it was the custom as long as the Adamic administration held sway on earth.
Avskedstagandet av konkursförvaltarna upptog en hel dag, och under kvällen gav de enskilda Melkisedekarna Adam och Eva sina avskedsråd och önskade dem allt gott. Adam hade flera gånger bett sina rådgivare att stanna på jorden med honom, men dessa framställningar hade alltid avslagits. Den tid var inne då de Materiella Sönerna måste ta fullt ansvar för skötseln av världens angelägenheter. Så vid midnatt lämnade så Satanias seraftransportörer planeten med fjorton varelser till Jerusem; omvandlingen av Van och Amadon skedde samtidigt med de tolv Melkisedekarnas avfärd.
74:5.2 (833.2)
The farewell of the receivers occupied the whole of a day, and during the evening the individual Melchizedeks gave Adam and Eve their parting advice and best wishes. Adam had several times requested his advisers to remain on earth with him, but always were these petitions denied. The time had come when the Material Sons must assume full responsibility for the conduct of world affairs. And so, at midnight, the seraphic transports of Satania left the planet with fourteen beings for Jerusem, the translation of Van and Amadon occurring simultaneously with the departure of the twelve Melchizedeks.
Allt gick för en tid tämligen bra på Urantia, och det föreföll som om Adam till slut skulle kunna utveckla en plan för att främja den gradvisa utbredningen av Edens civilisation. I enlighet med Melkisedekarnas råd började han främja de olika slagen av hantverk med tanke på att utveckla handelsförbindelser med världen utanför. När Eden upplöstes fanns det över ett hundra primitiva hantverksföretag i drift där, och omfattande handelsförbindelser hade etablerats med stammarna i närområdet.
74:5.3 (833.3)
All went fairly well for a time on Urantia, and it appeared that Adam would, eventually, be able to develop some plan for promoting the gradual extension of the Edenic civilization. Pursuant to the advice of the Melchizedeks, he began to foster the arts of manufacture with the idea of developing trade relations with the outside world. When Eden was disrupted, there were over one hundred primitive manufacturing plants in operation, and extensive trade relations with the near-by tribes had been established.
Under förloppet av tidsåldrar hade Adam och Eva instruerats i metoderna att förbättra en värld som var redo för deras specialiserade bidrag till den evolutionära civilisationens framåtskridande; men nu stod de ansikte mot ansikte med pressande problem, såsom att etablera lag och ordning i en värld av vildar, barbarer och halvt civiliserade människovarelser. Utom gräddan av jordens befolkning, som hade samlats i lustgården, var endast några få grupper här och var alls redo att ta emot den adamiska kulturen.
74:5.4 (833.4)
For ages Adam and Eve had been instructed in the technique of improving a world in readiness for their specialized contributions to the advancement of evolutionary civilization; but now they were face to face with pressing problems, such as the establishment of law and order in a world of savages, barbarians, and semicivilized human beings. Aside from the cream of the earth’s population, assembled in the Garden, only a few groups, here and there, were at all ready for the reception of the Adamic culture.
Adam gjorde ett hjältemodigt och beslutsamt försök att etablera en världsregering, men han stötte på envist motstånd från alla håll. Adam hade redan satt i gång ett system med gruppkontroll överallt i Eden, och av alla dessa kompanier hade han bildat Edens förbund. Men svårigheter, allvarliga svårigheter, uppstod då han gick utanför lustgården och försökte tillämpa dessa idéer på de stammar som levde där ute. I samma ögonblick som Adams medarbetare började arbeta utanför lustgården mötte de Caligastias och Daligastias direkta och välplanerade motstånd. Den fallne Prinsen hade avsatts som världshärskare, men han hade inte avlägsnats från planeten. Han var fortfarande närvarande på jorden och kunde, åtminstone i någon mån, stå emot Adams alla planer för rehabilitering av människosamfundet. Adam försökte varna folken för Caligastia, men det var en mycket svår uppgift då hans ärkefiende var osynlig för de dödligas ögon.
74:5.5 (833.5)
Adam made a heroic and determined effort to establish a world government, but he met with stubborn resistance at every turn. Adam had already put in operation a system of group control throughout Eden and had federated all of these companies into the Edenic league. But trouble, serious trouble, ensued when he went outside the Garden and sought to apply these ideas to the outlying tribes. The moment Adam’s associates began to work outside the Garden, they met the direct and well-planned resistance of Caligastia and Daligastia. The fallen Prince had been deposed as world ruler, but he had not been removed from the planet. He was still present on earth and able, at least to some extent, to resist all of Adam’s plans for the rehabilitation of human society. Adam tried to warn the races against Caligastia, but the task was made very difficult because his archenemy was invisible to the eyes of mortals.
Även bland edeniterna fanns det dessa förvirrade sinnen som lutade åt Caligastias läror om otyglad personlig frihet, och de orsakade Adam besvärligheter utan ände. Alltid var de färdiga att kullkasta de mest omsorgsfulla planer för ett ordnat framåtskridande och en solid utveckling. Adam blev till slut tvungen att dra tillbaka sitt program för en omedelbar samhällsutveckling. Han återgick till Vans organisationsmetod och delade upp edeniterna i kompanier om ett hundra människor med en kapten för varje kompani och en löjtnant med ansvar för varje grupp om tio personer.
74:5.6 (833.6)
Even among the Edenites there were those confused minds that leaned toward the Caligastia teaching of unbridled personal liberty; and they caused Adam no end of trouble; always were they upsetting the best-laid plans for orderly progression and substantial development. He was finally compelled to withdraw his program for immediate socialization; he fell back on Van’s method of organization, dividing the Edenites into companies of one hundred with captains over each and with lieutenants in charge of groups of ten.
Adam och Eva hade kommit för att införa representationsstyre i stället för monarki, men de fann inget styre värdigt detta namn på hela jordens yta. Adam avstod tills vidare från alla försök att etablera representationsstyre, och innan regimen i Eden föll samman lyckades han etablera närmare ett hundra utspridda handels‑ och samhällscentra där starka individer styrde i hans namn. De flesta av dessa centra hade på förhand organiserats av Van och Amadon.
74:5.7 (834.1)
Adam and Eve had come to institute representative government in the place of monarchial, but they found no government worthy of the name on the face of the whole earth. For the time being Adam abandoned all effort to establish representative government, and before the collapse of the Edenic regime he succeeded in establishing almost one hundred outlying trade and social centers where strong individuals ruled in his name. Most of these centers had been organized aforetime by Van and Amadon.
Markområdet för Adams familj omfattade drygt ett tusen tre hundra hektar. Omedelbart kring denna hemgård hade åtgärder vidtagits för att ordna uppehället för mer än tre hundra tusen av de renrasiga efterkommande. Men endast den första enheten av de projekterade byggnaderna uppfördes någonsin. Innan förökningen i Adams familj växte ur dessa första förberedelser hade hela planen för Eden gått om intet och lustgården utrymts.
74:6.1 (834.3)
The Adamic family grounds embraced a little over five square miles. Immediately surrounding this homesite, provision had been made for the care of more than three hundred thousand of the pure-line offspring. But only the first unit of the projected buildings was ever constructed. Before the size of the Adamic family outgrew these early provisions, the whole Edenic plan had been disrupted and the Garden vacated.
Adamsson var den förstfödde av den violetta rasen på Urantia, och efter honom föddes hans syster och Evasson, Adams och Evas andre son. Eva var mor till fem barn innan Melkisedekarna avreste — tre söner och två döttrar. De två följande var tvillingar. Hon fick sextiotre barn, trettiotvå döttrar och trettioen söner före försumligheten. När Adam och Eva lämnade lustgården bestod deras familj av fyra generationer och sammanlagt 1.647 renrasiga efterkommande. De fick fyrtiotvå barn sedan de hade lämnat lustgården, förutom de två efterkommande vilkas andra förälder hörde till de dödligas släkte på jorden. Detta inkluderar inte Adams föräldraskap till barn bland noditerna och de evolutionära raserna.
74:6.2 (834.4)
Adamson was the first-born of the violet race of Urantia, being followed by his sister and Eveson, the second son of Adam and Eve. Eve was the mother of five children before the Melchizedeks left—three sons and two daughters. The next two were twins. She bore sixty-three children, thirty-two daughters and thirty-one sons, before the default. When Adam and Eve left the Garden, their family consisted of four generations numbering 1,647 pure-line descendants. They had forty-two children after leaving the Garden besides the two offspring of joint parentage with the mortal stock of earth. And this does not include the Adamic parentage to the Nodite and evolutionary races.
Adams barn fick inte mjölk från djur när de slutade dia sin mors bröst vid ett års ålder. Eva hade tillgång till mjölk från en mångfald av nötter och till juice från många frukter, och då hon väl kände till dessa födoämnens kemi och energiinnehåll kombinerade hon dem på lämpligt sätt till näring för sina barn tills dessa fick sina tänder.
74:6.3 (834.5)
The Adamic children did not take milk from animals when they ceased to nurse the mother’s breast at one year of age. Eve had access to the milk of a great variety of nuts and to the juices of many fruits, and knowing full well the chemistry and energy of these foods, she suitably combined them for the nourishment of her children until the appearance of teeth.
Fastän maten kokades överallt utanför Adams direkta bostadsområde, förekom inget kokande i Adams hushåll. För dem var födan — frukter, nötter och olika sädesslag — färdigt tillredd då den hade mognat. De åt en gång om dagen, kort efter middagstiden. Adam och Eva tillägnade sig också ”ljus och energi” direkt från vissa rymdutstrålningar i samverkan med gåvorna från livets träd.
74:6.4 (834.6)
While cooking was universally employed outside of the immediate Adamic sector of Eden, there was no cooking in Adam’s household. They found their foods—fruits, nuts, and cereals—ready prepared as they ripened. They ate once a day, shortly after noontime. Adam and Eve also imbibed “light and energy” direct from certain space emanations in conjunction with the ministry of the tree of life.
Adams och Evas kroppar avgav ett ljusskimmer, men de bar alltid klädesplagg i överensstämmelse med deras medarbetares sed. Fastän de var mycket lätt klädda under dagen, svepte de sig i natthöljen till kvällen. Ursprunget till den traditionella glorian kring huvudet på förment fromma och heliga människor daterar sig bakåt till Adams och Evas dagar. Då ljusstrålningen från deras kroppar till så stor del skymdes av klädesplaggen kunde endast utstrålningen från deras huvud urskiljas. Adamssons efterkommande gav alltid på detta sätt uttryck för sin uppfattning om individer som ansågs vara exceptionella i sin andliga utveckling.
74:6.5 (834.7)
The bodies of Adam and Eve gave forth a shimmer of light, but they always wore clothing in conformity with the custom of their associates. Though wearing very little during the day, at eventide they donned night wraps. The origin of the traditional halo encircling the heads of supposed pious and holy men dates back to the days of Adam and Eve. Since the light emanations of their bodies were so largely obscured by clothing, only the radiating glow from their heads was discernible. The descendants of Adamson always thus portrayed their concept of individuals believed to be extraordinary in spiritual development.
Adam och Eva kunde kommunicera med varandra och med sina egna barn inom ett avstånd på omkring åttio kilometer. Detta tankeutbyte åstadkoms med hjälp av känsliga gasfyllda ihåligheter i nära anslutning till deras hjärnstrukturer. Med denna mekanism kunde de sända och ta emot tankevibrationer. Men denna förmåga upphörde omedelbart då sinnet hängav sig åt ondskans dissonans och splittring.
74:6.6 (834.8)
Adam and Eve could communicate with each other and with their immediate children over a distance of about fifty miles. This thought exchange was effected by means of the delicate gas chambers located in close proximity to their brain structures. By this mechanism they could send and receive thought oscillations. But this power was instantly suspended upon the mind’s surrender to the discord and disruption of evil.
Adams barn gick i sina egna skolor tills de var sexton år, och de äldre barnen undervisade de yngre. De yngre bytte sysselsättning var halv timme, de äldre var timme. Det var förvisso en ny syn på Urantia att se hur dessa Adams och Evas barn lekte — glad och upprymd aktivitet bara för det rena nöjets skull. Leken och humorn hos de nuvarande raserna härstammar till stor del från det adamiska släktet. Alla adamiter högt uppskattade musik, och de hade alla ett fint sinne för humor.
74:6.7 (835.1)
The Adamic children attended their own schools until they were sixteen, the younger being taught by the elder. The little folks changed activities every thirty minutes, the older every hour. And it was certainly a new sight on Urantia to observe these children of Adam and Eve at play, joyous and exhilarating activity just for the sheer fun of it. The play and humor of the present-day races are largely derived from the Adamic stock. The Adamites all had a great appreciation of music as well as a keen sense of humor.
Förlovningsåldern var i medeltal aderton år, och dessa ungdomar påbörjade då en två års instruktionskurs som förberedde dem att åta sig äktenskapets ansvarsuppgifter. Vid tjugo års ålder stod det dem fritt att ingå äktenskap, och efter giftermålet började de sitt livsarbete eller påbörjade någon speciell förberedelse för det.
74:6.8 (835.2)
The average age of betrothal was eighteen, and these youths then entered upon a two years’ course of instruction in preparation for the assumption of marital responsibilities. At twenty they were eligible for marriage; and after marriage they began their lifework or entered upon special preparation therefor.
En del senare nationers sed att tillåta de kungliga familjerna, som antogs härstamma från gudarna, att gifta bort systrarna med deras bröder, daterar sig från traditionerna hos Adams efterkommande — som av nödtvång måste gifta sig med varandra. Vigselakten för medlemmarna av den första och andra generationen i lustgården förrättades alltid av Adam och Eva.
74:6.9 (835.3)
The practice of some subsequent nations of permitting the royal families, supposedly descended from the gods, to marry brother to sister, dates from the traditions of the Adamic offspring—mating, as they must needs, with one another. The marriage ceremonies of the first and second generations of the Garden were always performed by Adam and Eve.
Med undantag för fyra år i de västra skolorna levde och arbetade Adams barn ”österut i Eden”. De tränades intellektuellt tills de var sexton år enligt metoderna i skolorna i Jerusem. Från sexton till tjugo år undervisades de i urantiaskolorna i andra ändan av lustgården; de verkade där också som lärare i de lägre klasserna.
74:7.1 (835.4)
The children of Adam, except for four years’ attendance at the western schools, lived and worked in the “east of Eden.” They were trained intellectually until they were sixteen in accordance with the methods of the Jerusem schools. From sixteen to twenty they were taught in the Urantia schools at the other end of the Garden, serving there also as teachers in the lower grades.
Hela syftet med det västra skolsystemet i lustgården var social anpassning. Förmiddagsrasterna ägnades åt praktisk trädgårdsskötsel och jordbruk, eftermiddagsrasterna åt tävlingslekar. Kvällarna upptogs av socialt umgänge och odlandet av personliga vänskapsförbindelser. Religiös och sexuell fostran ansågs vara en uppgift för hemmet, en skyldighet för föräldrarna.
74:7.2 (835.5)
The entire purpose of the western school system of the Garden was socialization. The forenoon periods of recess were devoted to practical horticulture and agriculture, the afternoon periods to competitive play. The evenings were employed in social intercourse and the cultivation of personal friendships. Religious and sexual training were regarded as the province of the home, the duty of parents.
Skolorna, och i själva verket alla aktiviteter i lustgården, var alltid öppna för besökare. Obeväpnade observatörer hade för korta besök fritt tillträde till Eden. För att vistas en längre tid i lustgården måste en urantian ”adopteras”. Han blev instruerad i planen för och syftet med Adams utgivning. Han uttryckte sin avsikt att ta del i detta arbete och förklarade sig därefter lojal med Adams samhällsstyre och den Universelle Faderns andliga suveränitet.
74:7.11 (835.14)
The schools, in fact every activity of the Garden, were always open to visitors. Unarmed observers were freely admitted to Eden for short visits. To sojourn in the Garden a Urantian had to be “adopted.” He received instructions in the plan and purpose of the Adamic bestowal, signified his intention to adhere to this mission, and then made declaration of loyalty to the social rule of Adam and the spiritual sovereignty of the Universal Father.
Edens morallag skiljde sig föga från de sju buden i Dalamatia. Men adamiterna lärde ut ytterligare många andra skäl för dessa påbud. Till exempel när det gällde förbudet att mörda framhölls Tankeriktaren i människans inre som ett ytterligare skäl för att inte utsläcka människoliv. De lärde att ”den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild".
74:7.20 (836.9)
The moral law of Eden was little different from the seven commandments of Dalamatia. But the Adamites taught many additional reasons for these commands; for instance, regarding the injunction against murder, the indwelling of the Thought Adjuster was presented as an additional reason for not destroying human life. They taught that “whoso sheds man’s blood by man shall his blood be shed, for in the image of God made he man.”
Tidpunkten för den offentliga gudstjänsten i Eden var middagstid; solnedgången var tiden för gudstjänst inom familjen. Adam gjorde sitt bästa för att motverka användningen av färdiga böneformler och undervisade om att bönen för att vara effektiv måste vara helt individuell, att den måste vara ”själens trängtan”. Edeniterna fortsatte ändå att använda de böner och formler som hade gått i arv från tiderna i Dalamatia. Adam försökte också ersätta blodsoffren i de religiösa ceremonierna med offer av jordens frukter, men han hade gjort endast små framsteg innan lustgården gick under.
74:7.21 (836.10)
The public worship hour of Eden was noon; sunset was the hour of family worship. Adam did his best to discourage the use of set prayers, teaching that effective prayer must be wholly individual, that it must be the “desire of the soul”; but the Edenites continued to use the prayers and forms handed down from the times of Dalamatia. Adam also endeavored to substitute the offerings of the fruit of the land for the blood sacrifices in the religious ceremonies but had made little progress before the disruption of the Garden.
Adam försökte lära människoraserna jämställdhet mellan könen. Det sätt enligt vilket Eva arbetade vid sidan av sin man gjorde ett djupt intryck på alla som vistades i lustgården. Adam lärde dem bestämt att kvinnan likvärdigt med mannen bidrar med de livsfaktorer som förenar sig och bildar den nya varelsen. Dittills hade människosläktet antagit att allt livsalstrande hade sitt upphov i ”faderns länd”. De hade ansett moderns funktion endast vara att nära den ofödde och sköta den nyfödde.
74:7.22 (836.11)
Adam endeavored to teach the races sex equality. The way Eve worked by the side of her husband made a profound impression upon all dwellers in the Garden. Adam definitely taught them that the woman, equally with the man, contributes those life factors which unite to form a new being. Theretofore, mankind had presumed that all procreation resided in the “loins of the father.” They had looked upon the mother as being merely a provision for nurturing the unborn and nursing the newborn.
Adam lärde sina samtida allt de kunde förstå, men det var relativt sett inte särskilt mycket. I alla fall såg de mera intelligenta människoraserna ivrigt fram mot den tid då de skulle tillåtas gifta sig med de högrestående barnen från den violetta rasen. Vilken annorlunda värld hade inte Urantia blivit om denna storartade plan för rasernas förbättring hade förverkligats! Fastän det gick som det gick, blev resultatet väldiga vinningar från den lilla mängd av blodet från denna importerade ras vilket händelsevis kom de evolutionära folken till del.
74:7.23 (836.12)
Adam taught his contemporaries all they could comprehend, but that was not very much, comparatively speaking. Nevertheless, the more intelligent of the races of earth looked forward eagerly to the time when they would be permitted to intermarry with the superior children of the violet race. And what a different world Urantia would have become if this great plan of uplifting the races had been carried out! Even as it was, tremendous gains resulted from the small amount of the blood of this imported race which the evolutionary peoples incidentally secured.
Berättelsen om att Urantia skapades på sex dagar baserade sig på traditionen om att Adam och Eva hade använt jämnt sex dagar för sin första översyn av lustgården. Denna omständighet gav nästan en helig stämpel åt veckan som tidsperiod. Veckan hade ursprungligen tagits i bruk av dalamatierna. Det var inte på förhand bestämt att Adam skulle använda sex dagar för att inspektera lustgården och uppgöra preliminära organisationsplaner; programmet utarbetades från dag till dag. Det faktum att den sjunde dagen valdes till gudstjänstdag var enbart en tillfällighet som följde av de omständigheter som här har redogjorts för.
74:8.1 (836.14)
The story of the creation of Urantia in six days was based on the tradition that Adam and Eve had spent just six days in their initial survey of the Garden. This circumstance lent almost sacred sanction to the time period of the week, which had been originally introduced by the Dalamatians. Adam’s spending six days inspecting the Garden and formulating preliminary plans for organization was not prearranged; it was worked out from day to day. The choosing of the seventh day for worship was wholly incidental to the facts herewith narrated.
Legenden om att världen skapades på sex dagar var en tanke som föddes senare, i själva verket mer än trettio tusen år senare. En del i berättelsen — solens och månens plötsliga framträdande — kan ha uppkommit från sägnerna om att världen en gång plötsligt kom ut ur ett tätt rymdmoln av små materiapartiklar som länge hade skymt både solen och månen.
74:8.2 (837.1)
The legend of the making of the world in six days was an afterthought, in fact, more than thirty thousand years afterwards. One feature of the narrative, the sudden appearance of the sun and moon, may have taken origin in the traditions of the onetime sudden emergence of the world from a dense space cloud of minute matter which had long obscured both sun and moon.
74:8.3 (837.2)
The story of creating Eve out of Adam’s rib is a confused condensation of the Adamic arrival and the celestial surgery connected with the interchange of living substances associated with the coming of the corporeal staff of the Planetary Prince more than four hundred and fifty thousand years previously.
Majoriteten av världens folk har tagit intryck av traditionen om att fysiska kroppar skapades för Adam och Eva då de hade anlänt till Urantia. Tron att människan hade skapats av lera var spridd över så gott som hela det östra halvklotet. Denna tradition kan spåras från de Filippinska öarna världen runt ända till Afrika. Många grupper accepterade denna berättelse om att människan uppkom av lera genom någon speciell slags skapelse i stället för de tidigare trosuppfattningarna om en fortgående skapelse — evolution.
74:8.4 (837.3)
The majority of the world’s peoples have been influenced by the tradition that Adam and Eve had physical forms created for them upon their arrival on Urantia. The belief in man’s having been created from clay was well-nigh universal in the Eastern Hemisphere; this tradition can be traced from the Philippine Islands around the world to Africa. And many groups accepted this story of man’s clay origin by some form of special creation in the place of the earlier beliefs in progressive creation—evolution.
Utanför inflytandet från Dalamatia och Eden lutade människosläktet åt uppfattningen att människosläktet hade utvecklats så småningom. Evolutionens faktum är inte en modern upptäckt. Forntidens människor förstod den långsamma och evolutionära karaktären av människans utveckling. De tidiga grekerna hade klara idéer om detta, trots sin närhet till Mesopotamien. Fastän de olika raserna på jorden blev illa förvirrade i sina föreställningar om evolutionen, trodde och lärde ändå många av de primitiva stammarna att de härstammade från olika djur. Primitiva folk tog för sed att till sina ”totem” utvälja de djur som de trodde sig härstamma från. Vissa nordamerikanska indianstammar trodde att de härstammade från bävrar och prärievargar. Vissa afrikanska stammar hävdar att de härstammar från hyenan, en malajstam att de kommer från en lemur, och en grupp på Nya Guinea att deras anfader var en papegoja.
74:8.5 (837.4)
Away from the influences of Dalamatia and Eden, mankind tended toward the belief in the gradual ascent of the human race. The fact of evolution is not a modern discovery; the ancients understood the slow and evolutionary character of human progress. The early Greeks had clear ideas of this despite their proximity to Mesopotamia. Although the various races of earth became sadly mixed up in their notions of evolution, nevertheless, many of the primitive tribes believed and taught that they were the descendants of various animals. Primitive peoples made a practice of selecting for their “totems” the animals of their supposed ancestry. Certain North American Indian tribes believed they originated from beavers and coyotes. Certain African tribes teach that they are descended from the hyena, a Malay tribe from the lemur, a New Guinea group from the parrot.
Babylonierna, som följd av sin omedelbara kontakt med resterna av den adamitiska civilisationen, utvidgade och förskönade berättelsen om människans skapelse; de påstod att människan härstammade direkt från gudarna. De höll sig till ett aristokratiskt ursprung för människan, vilket var oförenligt även med läran om att människan hade skapats av lera.
74:8.6 (837.5)
The Babylonians, because of immediate contact with the remnants of the civilization of the Adamites, enlarged and embellished the story of man’s creation; they taught that he had descended directly from the gods. They held to an aristocratic origin for the race which was incompatible with even the doctrine of creation out of clay.
Gamla testamentets skapelseberättelse daterar sig från en tid långt efter Mose; han gav aldrig hebréerna en sådan förvrängd berättelse. Men han presenterade förvisso en enkel och förkortad skapelseberättelse för israeliterna i hopp om att därmed förstärka lockelsen att dyrka Skaparen, den Universelle Fadern, som han kallade Herren, Israels Gud.
74:8.7 (837.6)
The Old Testament account of creation dates from long after the time of Moses; he never taught the Hebrews such a distorted story. But he did present a simple and condensed narrative of creation to the Israelites, hoping thereby to augment his appeal to worship the Creator, the Universal Father, whom he called the Lord God of Israel.
I sin tidigaste undervisning försökte Moses klokt nog inte gå bakåt från Adams tid, och då Mose var hebréernas supreme lärare blev berättelserna om Adam intimt förknippade med skapelseberättelserna. Det faktum att de tidigare traditionerna kände till en civilisation före Adam framgår tydligt av att senare bearbetare av texten, i sin avsikt att utradera alla hänvisningar till människornas liv före Adams tid, försummade att avlägsna den avslöjande hänvisningen till Kains flyttning till ”landet Nod”, där han tog sig en hustru.
74:8.8 (837.7)
In his early teachings, Moses very wisely did not attempt to go back of Adam’s time, and since Moses was the supreme teacher of the Hebrews, the stories of Adam became intimately associated with those of creation. That the earlier traditions recognized pre-Adamic civilization is clearly shown by the fact that later editors, intending to eradicate all reference to human affairs before Adam’s time, neglected to remove the telltale reference to Cain’s emigration to the “land of Nod,” where he took himself a wife.
Hebréerna hade under en lång tid efter sin ankomst till Palestina inget allmänt använt skriftspråk. De lärde sig att använda ett alfabet av sina grannar filistéerna, som var politiska flyktingar från den högrestående civilisationen på Kreta. Hebréerna ägnade sig föga åt att skriva före ungefär år 900 f.Kr., och då de inte hade något skriftspråk före denna sena tid cirkulerade flera olika skapelseberättelser bland dem, men efter fångenskapen i Babylonien lutade de mera åt att acceptera en modifierad mesopotamisk version.
74:8.9 (838.1)
The Hebrews had no written language in general usage for a long time after they reached Palestine. They learned the use of an alphabet from the neighboring Philistines, who were political refugees from the higher civilization of Crete. The Hebrews did little writing until about 900 B.C., and having no written language until such a late date, they had several different stories of creation in circulation, but after the Babylonian captivity they inclined more toward accepting a modified Mesopotamian version.
Den judiska traditionen utkristalliserades kring Mose, och då han försökte leda Abrahams härkomst tillbaka till Adam antog judarna att Adam var den förste av hela människosläktet. Jahve var skaparen, och eftersom Adam antogs vara den första människan, måste Jahve ha skapat världen just innan han skapade Adam. Sedan blev traditionen om Adams sex dagar invävd i berättelsen, med den påföljd att närmare ett tusen år efter Moses vistelse på jorden nedskrevs traditionen om skapelsen på sex dagar; och senare tillskrevs denna berättelse Mose.
74:8.10 (838.2)
Jewish tradition became crystallized about Moses, and because he endeavored to trace the lineage of Abraham back to Adam, the Jews assumed that Adam was the first of all mankind. Yahweh was the creator, and since Adam was supposed to be the first man, he must have made the world just prior to making Adam. And then the tradition of Adam’s six days got woven into the story, with the result that almost a thousand years after Moses’ sojourn on earth the tradition of creation in six days was written out and subsequently credited to him.
När de judiska prästerna återvände till Jerusalem hade de redan skrivit färdig sin berättelse om hur allting började. Snart gjorde de anspråk på att denna redogörelse var en nyligen upptäckt skapelseberättelse skriven av Mose. Men de samtida hebréerna omkring år 500 f.Kr. höll inte dessa skrifter för gudomliga uppenbarelser; de såg på dem i stort sett så som senare folk betraktar mytologiska berättelser.
74:8.11 (838.3)
When the Jewish priests returned to Jerusalem, they had already completed the writing of their narrative of the beginning of things. Soon they made claims that this recital was a recently discovered story of creation written by Moses. But the contemporary Hebrews of around 500 B.C. did not consider these writings to be divine revelations; they looked upon them much as later peoples regard mythological narratives.
Detta falska dokument, som ansågs vara Moses läror, bragtes till Ptolemaios’ kännedom. Han var en grekisk kung i Egypten, och för sitt nya bibliotek i Alexandria lät han översätta dokumentet till grekiska av sjuttio lärda män. Så fann denna redogörelse sin plats bland de skrifter som efteråt blev en del av de senare samlingarna av ”heliga skrifter” i hebréernas och i de kristnas religion. En identifiering med dessa teologiska system ledde till att sådana uppfattningar under en lång tid hade en djupgående inverkan på filosofin hos många av västerlandets folk.
74:8.12 (838.4)
This spurious document, reputed to be the teachings of Moses, was brought to the attention of Ptolemy, the Greek king of Egypt, who had it translated into Greek by a commission of seventy scholars for his new library at Alexandria. And so this account found its place among those writings which subsequently became a part of the later collections of the “sacred scriptures” of the Hebrew and Christian religions. And through identification with these theological systems, such concepts for a long time profoundly influenced the philosophy of many Occidental peoples.
De kristna lärarna höll uppe tron på att människosläktet hade skapats på befallning, och allt detta ledde direkt till uppkomsten av hypotesen om att det en gång fanns en gyllene tid av utopisk salighet och till teorin om människans eller övermänniskans fall som en förklaring till den icke‑utopiska situationen i samhället. Denna syn på livet och på människans plats i universum var i bästa fall nedslående, emedan den byggde på en tro på tillbakagång hellre än på framåtskridande, samtidigt som den antydde en hämndlysten Gudom som hade utgjutit sin vrede över människosläktet som vedergällning för de fel som vissa tidigare planetariska administratörer hade begått.
74:8.13 (838.5)
The Christian teachers perpetuated the belief in the fiat creation of the human race, and all this led directly to the formation of the hypothesis of a onetime golden age of utopian bliss and the theory of the fall of man or superman which accounted for the nonutopian condition of society. These outlooks on life and man’s place in the universe were at best discouraging since they were predicated upon a belief in retrogression rather than progression, as well as implying a vengeful Deity, who had vented wrath upon the human race in retribution for the errors of certain onetime planetary administrators.
Den ”gyllene tiden” är en myt, men Eden var ett faktum, och lustgårdens civilisation bröt verkligen samman. Adam och Eva verkade i lustgården i ett hundrasjutton år, tills de på grund av Evas otålighet och Adams felbedömningar tog sig friheten att avvika från den föreskrivna vägen och sålunda hastigt drog olycka över sig själva och en ruinerande efterblivenhet över hela Urantias utvecklingsmässiga framåtskridande.
74:8.14 (838.6)
The “golden age” is a myth, but Eden was a fact, and the Garden civilization was actually overthrown. Adam and Eve carried on in the Garden for one hundred and seventeen years when, through the impatience of Eve and the errors of judgment of Adam, they presumed to turn aside from the ordained way, speedily bringing disaster upon themselves and ruinous retardation upon the developmental progression of all Urantia.